Skrotbilen

Det var en gång en skrotbil som levde på en skrottip i New York.
Det var en gammal Ford Thunderbird av års modell 1973.
Plötsligt var det en gråhårig gubbe som gick förbi soptippen och kolla in mellan
grindarna och sa :- vilken fin kärra behöver bara fixas lite.
Jag måste kolla vad den kostar sa han.
Då gick han in till gubben på kontoret och kolla vad den kostade.
Gubben i kontoret sa du får den för den har stått här sen 1990.
Tack sa han och kom tillbaka nästa dag med en lastbil och körde hem till Kiruna.
När han kom fram gick han in och åt spagetti med köttfärsås.
När han ätit klart gick han till lastbilen och drog ner bilen från flaket och rulla
den in i garaget och börja fixa bilen.
Han började med att slipa hela bilen.
När han hade slipat hela bilen så måla han hela bilen blå.
Dan efter for han till en bildes affär och köpte fälgar, säten, däck, en v8 motor.
Sen for han hem och försökte skruva på motor.
Det gick inte så bra han ringde en kompis som jobbade i en verkstad.
Han kom dagen efter och stoppa in motorn
under huven. Den hade av misstag hamnat i väskan.
Efter mycket svett och svordomar så blev Thunderbirden klar.
Han fixa lite små krams tex.
Ventilhattar, antennknopp, rattmuff, snorgrön neonbelysning under bilen,
röda säten med vita ränder och några wonderbaums hängandes i hatthyllan.
Nu kom den stora dagen när han skulle till Gälkatown eller ja det heter
Gällivare, han skulle på ms´meet (midnight sun meet). När han kom till gälka så
körde han till Tippsta och parkerade bilen
och fick ett nummer till bilen.
Sen när han hade kollat på bilarna så for alla på kortegen i Gällivare igenom stan.
Efter kortegen for dom till Nonisvarra
Och rösta på den snyggaste bilen. Senare på kvällen fick dom veta vem som
vann. -Så klart jag vann med Forden, sa gubben lyckligt.

Av: Kasper: Årskurs 6